I en hundradels sekund när jag gick på 7e avenyn på väg hem från jobbet, kom jag att tänka på saker jag längtar efter. Fast jag vet så väl, att det är en romantiserad bild av hemma, kan jag inte låta bli att låtsas att allt är just så bra hela tiden. För när jag väl står där med facit i hand vet jag hur panikslagen jag kommer vara över lugnet och rastlösheten. Det är lustigt det där, att man aldrig nöjer sig.